 |
Hybrider mellan lax och havsöring i avelsfisket, Dalälven, hösten
1995.
Överst hanne, underst hona
Foto: Håkan Jansson, Laxforskningsinstitutet |
 |
|
Även för en erfaren fiskare eller biolog kan det ibland vara svårt
att se skillnad på lax och öring. De senaste åren tycks
hybrider, dvs korsningar mellan lax och öring, blivit allt vanligare.
Hybriderna har oftast drag av både lax och öring, men ibland kan en
hybrid vara mycket lik antingen en lax eller en öring. Eftersom det är
svårt att enbart med hjälp av utseendet på en fisk avgöra
om det är en lax, hybrid eller öring kan man i stället använda
genetiska analyser för att artbestämma fisken med 100% säkerhet.
Tidigare ansågs hybrider mellan lax och öring vara mycket sällsynta.
Vid Laxforskningsinstitutet har vi nu med hjälp av genetisk analys påvisat
mer än 600 hybrider från Kalixälven, Indalsälven, Dalälven,
Emån, Lyckebyån, Mieån, Mörrumsån, Lagan, Ätran
och Grönån. Någon enstaka av dessa hybrider kan ha producerats
vid en fiskodling, men de allra flesta har producerats vid naturlig lek mellan
lax och öring. Det är troligt att hybridiseringen i svenska vattendrag
ökat under de senaste åren, men det stora antalet hybrider som
observerats kan delvis förklaras genom ökade forskningsinsatser.
Frekvensen hybrider bland årsungar har vissa år lokalt varit över
30% i Dalälven, Emån och Mörrumsån. I Grönån,
som är ett biflöde till Göta älv, har andelen hybrider bland
årsungar varit omkring 10% under flera år. Vi har även undersökt
vilken av arterna som varit mor respektive far till hybriderna. Hybrider från
Dalälven, Emån och Mörrumsån hade samtliga uppkommit genom
korsningar mellan öringhonor och laxhanar. Bland hybrider från Grönån
var 90% avkomma från laxhonor och öringhanar. Skillnaden i riktning
antyder att uppkomsten av hybrider har påverkats av lokala faktorer som
skiljer sig mellan ostkustens och västkustens vattendrag.
Normalt förhindras hybridisering mellan lax och öring av skillnader i
lektid och lekplats. Öring leker vanligtvis tidigare än lax, även
om det förekommer ett visst överlapp i lektid. Lax väljer ofta
djupare vatten för lek, medan öring föredrar något grundare
vatten och leker ofta i biflöden. Det är också troligt att det föreligger
en skillnad i lekbeteendet, då både lax och öring bör ha
en stark preferens för en partner av den egna arten. Det är uppenbart
att samtliga dessa mekanismer varit försvagade eftersom det räcker med
en enda fungerande mekanism för att motverka hybridisering.
Det är oklart vilka faktorer som stört den normala leken hos lax
och öring. Sannolikt är det frågan om flera samverkande faktorer
som inte nödvändigtvis behöver vara desamma i de olika vattendrag
där hybrider observerats. En faktor som sannolikt har medfört
hybridisering i Dalälven är det täta bestånd av lax och öring
som ansamlas nedströms de vandringshinder som utgörs av
kraftverksdammarna i Älvkarleby. Anhopningen av lekfisk på en begränsad
yta gör att lax och öring leker på samma platser.
Hybrider mellan lax och öring har kraftigt nedsatt fertilitet. Då
hybrider deltar i leken blir denna således resultatlös vilket kan
medföra glesare bestånd av lax- och öringungar. I kombination
med andra reproduktionsstörningar som förekommer hos lax och öring
kan hybridisering vara ett hot mot flera lax- och öringbestånd.
|