Fråga från: ulrika.bothin@usa.net

Jag har flera frågor som berör ämnet fiskodling och miljöeffekter.

1) Hur påverkar olika utfodringstekniker utsläppen från en kassodling i sjöar och kustnära områden?
2) Hur stor påverkan på vattenmiljön bidrar innehållet av kväve och fosfor i fodret med?
3) Är utsläppen från en kassodling verkligen något att bekymra sig om?

Svar:

Din första fråga kan göras till föremål för en hel avhandling. Om man skall göra en lång historia kort, kan man säga att utfodringen normalt torde påverka foderkoefficienten så att den varierar mellan 0.9, i mycket välskötta odlingar till 1.9 i mindre väl skötta odlingar. I normala odlingar ligger foderkoefficienten på ca 1.2. till 1.3. Foderkoefficienten anger hur många kg foder som åtgår för att producera 1 kg fisk.

Din andra fråga får svaret att det är enkelt att beräkna det totala årliga utsläppet från en odling men det är mycket svårare att beräkna vad dessa utsläpp faktiskt betyder i miljön i relation till andra närsaltsflöden och i relation till miljöns känslighet - ett och samma utsläpp ger upphov till olika miljöeffekter i miljöer med olika känslighet. För att svara på frågan på ett mer konkret sätt, måste frågan göras konkretare.

Och som svar på din 3:e fråga: I vissa miljöer, t.ex. om man har mycket stora odlingar i små sjöar, t.ex. mer än 100 tons produktion per år i sjöar mindre än 2 km², eller i mycket innestängda och redan högproduktiova kustvikar, så kan förvisso odlingsemissionerna ge upphov till betydande miljöeffekter, tex. till ökad algproduktion, miskat siktdjup eller minskad syrekoncentration i bottenvattnet. Vetenskapligt relevanta och vältestade kriterer för hur man skall bestämma hur stora odlingar som olika sjöar och kustområden "tål" innan definierade negativa miljöeffekter uppkommer håller på att tas fram i ett forskningsprojekt, som drivs i samarbete mellan Inst. för geovetenskap, Uppsala unuversitet och Vattenbruksinst, SLU, Umeå.

Lars Håkansson.