Fråga från: Mattias, @hotmail.com

Jag skulle vilja fråga en sak som inte bara berör lax och öringfrågor. Det är så att jag håller på med ett specialarbete som handlar om ifall människan tar upp mer fisk än vad hon kan äta för dagen. Då behöver jag en liten fakta grund till mitt arbete om vad som händer med fisken om man återutsätter den (inte bara fysiologiskt), ifall man kan kalla "catch & release" för fiskevård och när kan det vara bra att återutsätta fisk och när kan det vara bra att låta bli . Hur hårt kan man beskatta ett bestånd utan att det skall vara skadligt.Fiskarterna det gäller är harr, öring, röding, lax, sik, regnbåge, gädda, abborre. Jag har försökt att söka efter dessa svar på internet men utan att finna några utförliga svar så jag skulle bli mycket tacksam om ni besvarade mina frågor så gott ni kan fast de inte bara handlar om lax och öring.

Svar:

Många frågor. Här kommer några svar.

1. Återutsättning av fisk. Inom detta ämne finns en ymnig vetenskaplig litteratur där man undersökt stressnivåer, överlevnad, beteende mm som en följd av olika typer av hantering i samband med sportfiskefångst och återutsättning. Generell kan man säga att fisken klarar detta förhållandevis bra. Här finns dock ett antal men som måste beaktas. Redskapstyp spelar roll. Maskfiske ger t ex betydligt lägre överlevnad eftersom fisken krokas långt ner i svalget och måste behandlas illa för att lossas. Likaså innebär trekrok större påfrestning. Flugor o större spinnbeten som fastnar ytligt i munnen ger minst skador. Vidare bör naturligtvis fisken drillas under så kort tid som möjligt, helst lossas utan att lyftas ur vattnet och inte hanteras med torr hand. Påfrestningarna blir också större ju högre vattentemperaturen är, d v s fiska aldrig catch-and -release vid temperaturer över 20 grader och var ytterligt försiktig även i intervallet 18-20. Vad gäller olika arters känslighet så är naturligtvis majoriteten av undersökningarna gjorda på regnbåge och andra nordamerikanska laxfiskar. Säkert skiljer sig också de arter du nämner i fråga om förmåga att tåla stress. Gissningsvis är harren betydligt känsligare i detta avseende än öring, lax och abborre.

2. Detta med att avgöra vad som är ett rimligt uttag av fisk kan vara svårt. Här behöver man veta en hel del om det aktuella fiskbeståndet, produktionsförhållanden, hur fisket bedrivs mm, innan man kan göra en bedömning av vad som är ett rimligt uttag. Man kan naturligtvis inte ta ut mer än vad som produceras, men sen beror det på förhållandena i det individuella vattnet hur stor andel som kan tas ut. Det kan variera mellan 10 och 50 % beroende på förutsättningarna och på hur man vill ha sitt fiske. Mer om detta finns att läsa i boken "Fiskevård i rinnande vatten" som getts ut av Fiskeriverket.

Ingemar Näslund