Fråga från: lars.hanson@vasteras.mail.telia.com

Jag har en fråga som rör tillväxten på öring och regnbåge : Vi är några stycken som har tillgång till en liten sjö i Bergslagen. Sjön är 4,5 ha stor, delvis steniga delvis vassbevuxna stränder. Djupet ligger på ca 4 m med största djup av 6m. Till sjön rinner en mindre bäck. Ph ligger runt 6,0 (sjön kalkas ung. vartannat år gm Fagersta K:n försorg). Andra värden "normala".

Nu till frågan: Vi planterade april -95 in ca 40 kg regnbåge och 40 kg öring. (medelvikt ca 8 hg). I nov samma år släpptes lika mycket i. Totalt har alltså ca 160 kg fisk satts i. Ca 70 kg har fångats under tiden fram till idag. Tyvärr ser inte fisken ut att växa särskilt bra trots att hälften av fisken levt i sjön tre hela säsonger. Medelvikten har inte höjts även om en öring på ca 12 hg har fångats. Tanken var att låta fisken gå och växa till sig, vilket den skulle kunna göra tyckte vi i och med att den mesta fisken var tänkt att få gå kvar. Något egentligt put-and-take skulle det inte bli utan isläpp skulle ske vartefter vi såg att antalet minskade. Varför tror du att fisken växt dåligt ? Kan det vara

A) för mycket fisk isläppt på en gång (och därmed födobrist).

B) för dåligt med föda i sjön rent allmänt.

C) vi har inte lyckats och fått upp de STORA fiskarna ???

Tilläggas kan att vi har anglat och med ryssjor i stort sett fått bort all gädda. Mört finns i sjön, likaså insekter tycker vi (även om det sommaren -96 var kallt och dåligt med kläckande insekter. Tillägg nr 2: Övriga arter i sjön: aborre (små och sparsamt), braxen(rel. stora men få).

Svar:

Tyvärr är det så att erfarenheten från många utsättningar av stor odlad fisk är att tillväxten är mycket dålig. Det verkar som odlad fisk som gått länge i odling har mycket svårt att anpassa sig till en naturlig miljö, speciellt med avseende på att finna och fånga levande bytesdjur. För att lyckas med fiskutsättningar gäller generellt att fisken skall vara så liten som möjligt och tillbringat så kort tid som möjligt i odling. Detta ger vanligen bäst anpassning till en naturlig miljö. Det finns också indikationer på att odlad fisk med stora energireserver (fett) har svårare att anpassa sig. En strategi är därför att hålla igen utfodringen i odling, vilket troligen tvingar fisken att snabbare leta och fånga byten, d v s anpassa sig.

En annan viktig faktor är givetvis miljön. Har det funnits laxfisk där tidigare? Kanske miljön är sådan att laxfiskar inte trivs där. Sjön är t ex relativt grund, vilket inte gynnar större laxfisk. Det indikeras även ett försurningsproblem. Kunskapen om försurningen och dess effekter har ökat de senaste åren och man vet t ex idag att måttligt försurade sjöar kan i kombination med framförallt aluminium orsaka negativa effekter på fiskbestånden. Jag föreslår därför att prover på pH, aluminium och tungmetaller utförs under några tillfällen på året (snäsmältning t ex).

Laxfiskar uppvisar vanligen en dramatiskt ökning i tillväxt när de övergår från insektsdiet till fiskdiet. Vad jag förstår av förutsättningarna ovan så ligger åtminstone regnbågen vid detta storleksintervall. Två saker kan således ha inträffat: (1) konkurrensen om insekter/evertebrater är för stor, vilket innebär att majoriteten av fiskar ej når över den kritiska gränsen som erfodras för att övergå till fiskdiet (en sk "flaskhals"). (2) tillgången på lämpliga bytesfiskar i rätt storlek är för liten. Jag föreslår att ni genomför ett provfiske och studerar maginnehållet på den utsatta fisken. Detta ger en god indikation på födoval. Ev kan det vara bra att göra ett provfiske på de sk "bytesfiskarna" för att kunna uppskatta födotillgången i sjön.

Den tillgängliga informationen om fiskproduktionen i våra svenska sjöar är mycket bristfällig, men uppgifter från en del europeiska sjöar visar på variationer från 10 till 700 kg per hektar och år. I den högt belägna (1100 m ö h) norska sjön Øvre Heimdalsvatn är t ex årsproduktionen beräknad till 10-18 kg/ha. Beräkningar av den potentiella årsproduktionen av konsumtionsfisk i svenska sjöar större än 4 km2 visar på variationer mellan 3 till 25 kg/ha. Med konsumtionsfisk menas de arter som är av intresse för yrkes- och fritidsfisket, d v s lax, öring, röding, sik siklöja, harr, gädda, gös, lake, abborre och ål. Eftersom karpfiskarna ej ingår i denna beräkning så är givetvis den verkliga fiskproduktionen i sjöarna högre och i vissa fall betydligt högre (näringsrika sjöar i södra Sverige). Ur fiskevårdande synvinkel är dock dessa uppgifter relativt bra, eftersom det oftast är just dessa arter som är intressanta för fisket och fiskevården. Produktionen i sjöar mindre än 4 km2 ligger generellt 0.5-1.0 kg per hektar högre än dessa värden. Om man jämför era utsatta mängder av fisk med vad som naturligt kan förväntas produceras så indikerar detta att mängden utsatt fisk är något för stor. Då tar jag inte hänsyn till att en viss mängd av fisken kommer att fiskas ut under sommaren. Några egentliga rekommendationer för hur mycket fisk som skall sättas ut finns idag inte, men jag tror en jämförelse med den naturliga produktionskapaciteten kan vara en bra utgångspunkt. Jag uppskattar att en naturlig produktion i er sjö ligger i intervallet 5-15 kg/ha, vilket kan jämföras med de 35 kg/ha som ni satt ut. Om sjön däremot endast ses som ett put-and-take vatten gäller givetvis inte ovanstående resonemang, utan då handlar det väl mer om hur pass stor börs man har.

Anders Alanärä