Det finns två typer av rundmunnar: nejonögon och pirålar. Båda grupperna har runda gälsäckar som i motsats till fiskarnas gälar ligger medialt (mittåt) från gälbågarna. Gälsäckarna syns inte från utsidan. Nejonögonen har sju par små, runda gälöppningar, raden börjar bakom ögonen. Med rörelser i svalget pumpar nejonögat vatten ut och in genom gälöppningarna så att vattnet passerar själva andningsorganet i gälsäcken både när det strömmar ut och in. Hos en riktig fisk däremot kommer vattnet in genom munnen, passerar gälarna en gång och går ut genom gälspringorna. Nejonögats system är ur ren andningssynpunkt nog mindre effektivt än fiskarnas system, men eftersom den inte tar in andningsvatten genom munnen kan den andas även när den sitter fastsugen på en sten eller på ett byte. Pirålarna tar in vatten genom munnen, det passerar svalget och gälsäckarna, hos den svenska pirålen mynnar inte gälöppningarna var för sig utan de går ihop i en kanal på varje sida som mynnar nästan halvvägs ner på pirålen på undersidan. Liksom fiskar och groddjur borde rundmunnar också kunna ta upp syre genom huden. Pirålarna som har en tunn hud och troligen en mycket låg metabolism borde kunna få det mesta syret på det sättet, i varje fall när hela kroppen är exponerad för friskt vatten, men oftast ligger de nergrävda i bottenslam med inte mycket mer än munnen utanför och då måste de nog andas med gälarna. Inga rundmunnar har lungor eller simblåsor.