Fråga från: Thomas@MatFys.Lth.Se

Skärgårdsnätfiskare kan ta upp havsöring och skrubbskädda (inte i samma redskap !) i båten ungefär samtidigt. Öringen dör ganska snabbt medan skrubban kan leva i 3-4 timmar innan de sätts i en förvaringsump. Jag har också hört om 'sportfiskare' som har stulit gräskarp och karp från rekorddammar och förflyttat de till andra dammar. Fiskarna har transporterats inlindade i vått tidningspapper.

Alltså, mina frågor är:

1. Kan fiskars gälar teoretiskt fungera i luft?
2. Varför kan vissa fiskar leva längre än andra på land?
3. Vad är främsta orsaken till att fiskarna dör på land (uttorkning eller kollaps av gälarna?)

Svar:

Teoretiskt sett kan fiskarnas gälar fungera i luft ? Teoretiskt ja, men respiratoriska ytor måste vara tunna och fuktiga för att syreutbytet ska kunna ske. Dom måste vara stora också och hos vissa arter motsvarar gälarnas yta 60-70 % av kroppens totala yta. Syreutbytet kräver också att vatten stömmar förbi gälarnas alla delar, lamellerna, där ett ganska enkelt "utbytessystem" säkrar gasutbytet. Våra respiratoriska ytor är "nedsänkta" i en fuktig säck, lungorna. Grodor som till stor del andas genom huden har tunn hud och måste hållas fuktig. Dom torkar ju ut och dör om dom inte lever i en fuktig miljö! Vissa fiskar kan andas både i vatten och luft (fuktig sådan!). Dom flesta av dessa använder då huden eller simblåsan att andas med.

Som svar på din andra fråga om: Varför kan vissa fiskar leva längre än andra på land ? så kan jag säga att: Det finns "turbovarianter" hos fiskarna som måste ha ett stort utbyte av syre för att leva, Laxfiskar är bra exempel på det. Det har bl.a med muskelsammansättning att göra. Styrka och snabbhet kräver stort syrgasutbyte. Vissa arter är ganska toleranta mot syrebrist och kan klara sig länge på tex hudandning.

Vad är främsta orsaken till att fiskarna dör på land (uttorkning eller kollaps av gällarna ?) För laxfiskar är det nog syrebrist (motsvarande kollaps av gälarna?). Gälarna kan inte förse kroppen med nog syre. Hos de mera toleranta arterna är det nog mera uttorkning.

Eva Brännäs