Fråga från: t.linde@arvika.mail.telia.com

Vilken påverkan kan man tro att stora mängder zink gör på uppvandrande lax o öring ?

Svar:

Uppvandrande lax och öring tolererar relativt höga halter av zink. Detta beror på att zink är ett livsnödvändigt mineral som ingår bl a i DNA-bindande proteiner. Därför regleras upptag, omsättning och utsöndring av denna metall i fisk med hjälp av det metallbindande proteinet metallothionein. Zink lagras precis som kalcium i benvävnad och fjäll och frisätts vid behov. I sötvatten tas den största delen av zinket upp via gälarna och genom födan. Halten zink är konstant i blodet och i vävnader även om omgivande vatten har 15 gånger högre zinkhalt än normalt. Stora mängder av löst zink kan dock vara giftigt. Känsligast är födosökande lax- och öringyngel. Ägg och gulesäcksyngel är faktiskt tåligare än födosökande yngel. Akut giftiga koncentrationer ligger mellan 2-5 milligram zink per liter mjukt vatten för födosökande yngel. Vuxna fiskar tolererar högre halter av zink bl a eftersom de har en relativt lägre ämnesomsättning än yngel. Lekvandrande lax och öring skulle således kunna tolerera halter på 5 milligram per liter, men sannolikt bara under en kortare period. Zink frisätts i surt vatten med låga halter av organiska ämnen som normalt binder zinket. I sådana vattenmiljöer blir fisken fysiologiskt stressad genom de höga halterna vätejoner och därför tar upp större mängder zink, särskilt om kalciumhalten är låg.

Sammanfattningsvis så är zink en metall som fisk kan tolerera något mer av än t ex bly, koppar och kadmium, men att zink i halter över 2 milligram per liter är farligt för ynglen och således farligt för hela populationen.

Harald Hedman