Jag håller på med en D-uppsats om abborre i Krankesjön. (A.Hargeby är min handledare). Det jag studerar är tillväxthastigheten hos abborren och hur den har påverkats av ökad undervegetation.

Bakgrund: -85 var sjön nästan helt fri från undervegetation och relativt grumlig, därefter har sjön växlat över till ett tillstånd med kraftig undervegetation av kransalger (-92 var ca 50% av sjön är täckt) och ett betydligt klarare vatten. Jag har nu gjort avläsningar på gällocken från över 500 st abborrar fångade i sjön under perioden 85-92, och kommit fram till att tillväxthastigheten har ökat mest hos 1+,2+ och 3+ medan de större fiskarna ej har påverkats nämnvärt. Slutsatsen är att det troligtvis är insektsfaunan i kransalgerna som orsakat denna ökning av tillväxthastigheten.

Nu till frågan: Att inte de större fiskarna >20 cm inte växer snabbare och avsaknad av stor abborre >1kg ser jag som att det är ont om föda på de 50% av sjön som inte är täckt av kransalger. Detta skulle jag vilja kalla en variant av "sekundära tusenbröder" som även i piskevor (fiskätande) storlek fortfarande har stort inslag av insekter i födan på grund av födokonkurrens. S. Diehl har behandlat denna typ av konkurrens en nivå lägre, dvs övergången från zooplankton till makroevertebrater. Vet Ni något om sådan konkurrens? Bra artiklar som berör abborrens beteende i olika situationer? Bra metod för konditionsfaktor? OBS! abborrarna är inte könsbestämda.

Du har nog rätt i att det blivit mer bytesdjur i och med ett ökat bestånd av kransalger. Men du skriver också om att vattnet har blivit klarare. Abborrar jagar med hjälp av synen och med ett klarare vatten kanske de lättare upptäcker byten och kan därför fånga fler. Men tillväxten måste ju också bero på täthet av abborre och alltså födokonkurrens.

Vad det gäller de äldre skriver du att de inte påverkats av uppkomsten av algerna. Om de förekommer på ett större djup kanske inte förändringar i vegetation spelar någon roll - det kan ju vara en avvägning mellan hur många och hur stora "bytesabborrar" det finns. Fast det är klart att om småabborrarna som de stora äter växer fortare kanske de snabbt blir för stora för att fångas. Du skriver inte om de större abborrarna växer långsamt och om de är ungefär likstora oberoende av ålder. Då kan man kanske prata om ett "sekundärt tusenbrödrabestånd".

Jag har inte sett några sådana studier, men gruppen vid Institutionen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet har ju arbetat mycket med dessa frågeställningar. Persson, Eklöv, Christensen och Diehl är referenser att leta efter.

Vad det gäller konditionsfaktor så är ju en standardmetod att beräkna vikt/längd³. Detta funkar väl något sånär om man jämför ganska likstora fiskar. Men annars gillar jag metoden med residualer, dvs. man mäter hur långt från regressionslinjen längd -vikt de olika punkterna ligger, detta kan man få fram automatiskt i många statistikprogram. De fiskar som ligger över regressionslinjen är alltså tyngre än medelvärdet (positiv residual), de som ligger under lättare (negativ residual). Då tar man också hänsyn till skillnader vid olika längd. Residualvärdena kan sedan användas för olika statistiska test.