Fråga från: ?

Varför kan jag ej finna några elritsor (kvidd) under vinterhalvåret i en liten bäck där det under sommaren fullkomligt kryllar av dem? Bäcken är liten och grund och utan tillflöden. Vandring är omöjlig pga. höga fall och diverse hinder. Ingen har under tiden oktober till april någonsin siktat en elritsa i bäcken som är belägen i närke.

Svar:

Innan jag försöker svara på din fråga vill jag reda ut lite kring elritsans biologi. Trots att elritsan (Phoxinus phoxinus) är vanligt förekommande och trots dess många namn, finns det inte så mycket skrivet om den i svensk fisklitteratur. Kanske beror det på att den inte har något kommersiellt värde i skandinavien, förutom som agnfisk. Elritsan tillhör familjen karpfiskar (Cyprinidae) som omfattar huvuddelen av europeiska sötvattensfiskar.

Samtliga karparter med naturlig invandring har förmodligen efter sista istiden kommit från öst eller sydost över Östersjön, under den period då denna innehöll sötvatten och möjliggjorde invandring till Skandinavien. Elritsan finns således på ostkusten från Blekinge och upp till Haparandakusten. I sötvatten finns den i så gott som hela Sverige, där den trivs i rinnande vatten och sjöar, dock inte i högt belägna fjällvatten. Under vinterperioden då isen lägger sig letar den sig i regel ut på djupare vatten (>1m) och uppehåller sig där. Försurade vatten påverkar elritsan negativt och reproduktionen skadas redan vid pH under 5.5.

Elritsan verkar föredra sand och stenbotten och lekhabitaten ligger ofta nära bäckar eller i littorala områden i själva insjön. Åldern för lekmognad varierar kraftigt liksom tidpunkten för lek, som i regel infaller under Juni-Juli. Äggen läggs i små högar mellan stenar där dom kläcks efter 5-10 dygn. De flesta författare är ense om att elritsan kan bli mellan fem och sex år, äldre exemplar har dock påträffats. Tillväxten varierar kraftigt beroende på habitat och tillväxthastighet. Tack (1940) anger elritsans max-storlek till 15 cm.

Elritsan har ett brett spektrum av födoval. Ett exempel på detta är en undersökning från floden Endrick i skottland. Där hade elritsorna inte mindre än 57 olika födoobjekt, där den viktigaste födan var alger. Förutom alger domineras födan vanligtvis av små kräftdjur och mygglarver. Äldre individer konsumerar dessutom i större utsträckning insektslarver, sniglar och större kräftdjur som Gammarus. I vissa fall äter elritsan rom, dock inte yngel av andra fiskarter.

Elritsans konkurrens med andra fiskarter bedöms av de flesta som svag men den kan utöva konkurrens med öring om föda och utrymme i strömmande vatten. I vissa fall utgör den föda åt öring, abborre och ål. En intressant detalj med elritsa är dess förmåga att vid hudskada utsända "ämnen" (feromon: se också fråga om alarmasubstans hos fisk ovan) som motar bort andra elritsor och eventuellt andra fiskarter. Den här reaktionen brukar anges som förklaring till varför elritsa sällan äts av andra fiskarter.

Jag vill påstå att det inte är så konstigt att elritsan uppehåller sig i en bäck liknande den du syftar på under sommarperioden, såvida inte konkurrensen med t ex öring eller röding blir för stor. Bäcken verkar vara väldigt grund, vilket kan leda till höga sommartemperaturer (om det inte är en kallkällbäck). Hög temperatur i samband med stor tillförsel av organiskt material från land (alloktont material) skapar alger , mossor och växter (autoktont material), som i sin tur ger hög produktion av insekter i vattnet. Med bakgrund av detta kan man säga att bäcken under sommartid ger utmärkta födoresurser för fisk. Ytterligare en anledning till denna sommaretablering av elritsa i bäcken, kan vara att den efter äggkläckningen i ett sjöutlopp etablerar sig i bäcken nedströms sjön och därmed inte störs av vandringshinder. När sedan vintern knackar på dörren och temperaturen i bäcken sjunker, kan jag vidare tänka mig att elritsorna förflyttar sig till djupare vatten, i detta fall säkerligen nedströms det område du sett dem varje sommar.

Här nedan följer några lästips som behandlar elritsa:

Filipsson, O., Lindh, O. 1988. Lite information om elritsa. Information från Sötvattenslaboratoriet nr 6

Borgstrom, R., Hansen, L.P. 1987 Fisk i ferskvann. Landbruksforlaget, Oslo.ISBN 82-529-1016-5

Hesthagen, T., Hegge, O., Skurdal, J. 1992. Food choice and vertical distribution of european minnow, Phoxinus phoxinus, and young native and stocked Brown trout, Salmo trutta, in the littoral Zone of a subalpine lake. Nordic. J. Freshw. Res. 67:72-76

Lien, L. 1981. Biology of the minnow Phoxinus phoxinus and it´s interactions with brown trout Salmo trutta in Övre Heimdalsvatn, Norway. Holarctic Ecol. 4: 191-200.

Peter Bergström