Fråga från: Lelle

Jag har fiskat bäcköring i en liten bäck under flera år (våren) med god framgång. Senast jag var där fick jag dock ingenting. Bottnen var då fläckvis täckt av döda grodor och en och annan död öring vilket jag aldrig observerat förut. Under vintern hade tillrinningsområdet avverkats och nu undrar jag om det kan vara orsaken till massdöden?

Eller tror ni istället att det kan bero på en lång och kall vinter där vattnet bottenfrusit, men borde inte fisken i så fall flytt?

Svar:

Flera orsaker kan ligga bakom fiskens försvinnande. Vintern 1996 var tex mycket besvärlig med extremt låga flöden, lite snö och omfattande bottenfrysning. Detta har lokalt lett till kraftigt reducerade (minskning 60-90 %) tätheter av öring, bl a längs delar av Västerbottenskusten. Fisken kan dock klara bottenfrysning om tillgång finns till djupare selområden för övervintring. I små bäckar kan det vara svårt för fisken att hitta och lyckas vandra till sådana områden i ett sent skede om vattenflödet är lågt. I bäckar med möjlighet till återkolonisering nedströms ifrån torde dock beståndet så småningom återhämta sig. Det är också ovanligt med total utslagning som en följd bottenfrysning. Även om beståndet reducerats kraftigt, klarar sig några individer som så småningom bygger ett nytt bestånd.

Det är också tänkbart att extrema sur-chocker eller effekter av kalavverkning/dikning ha påverkat fiskbeståndet. Vad gäller skogsbruk är dock effekterna sällan så dramatiska. För att få svaret måste nog en ingående undersökning av vattendraget genomföras.

Ett problem i dagens läge är att den omfattande miljöpåverkan som förekommit/förekommer i vattendragen har inneburit att fiskbestånden i rinnande vatten fragmenterats. Det vill säga, vandringshinder och områden av vattendrag med total avsaknad av fisk innebär att återkolonisation i vissa fall försvåras. Om ett bestånd slås ut lokalt så kan det vara svårt för fisk att återkomma, dels pga att få livskraftiga bestånd finns i närheten, dels pga vandringshinder.

Ingemar Näslund