Fråga från: Masen

Jag undrar om en öring kan leka i en sjö där det inte finns tillgång till någon bäck med åretrunt flöde. Öringen är en konveseöring. Det pratas om att folk har fått öring som understiger måtten av utsatt fisk? Sjöns största djup är mellan 60-80m, i övrigt väldigt varierande djupförhållanden. Med tanke på ev fiskevårdande åtgärder avseende öringlek hur lång behöver en lekbäck vara samt vad slags pengar kan man söka och ev kontaktpersoner.

Lasse i dalarna

Svar:

Öringlek i sjöar är en förhållandevis ovanlig företeelse i svenska vatten. I de fall det finns belagt, har det ägt rum i fjällsjöar där öring varit enda art. Under senare tid har det dock kommit in enstaka uppgifter, från olika håll, att även bestånd med storvuxen fiskätande öring kan leka i sjöar. Det sker i så fall på stengrund ute i sjön ungefär som på rödingvis. Dessa fall är dock inte belagda till 100% utan uppgifterna är av observationskaraktär. Man har alltså på nät fångat en eller annan lekmogen öring i anslutning till sådana grund och förhållandevis långt från något strömvatten. Här har det varit fråga om stora, näringsfattiga, sikdominerade sjöar. Hur som helst, det är inte otänkbart att sjölek inträffar i dessa miljöer, men det är säkert ingen vanlig företeelse.

Öringlekbäckarnas längd kan variera högst betydligt. I vissa fall leker öring i korta tillflöden eller i utloppet omedelbart nedströms sjön. I andra fall rör det sig om mer långvandrande bestånd som leker i större vattendrag. Det är inte ovanligt att lekvattendragets areal dimensionerar beståndet. Öringungarna är i strömvattenfasen revirhävdande, vilket innebär att det finns ett maximalt antal öringar som kan produceras i ett strömvatten. I bestånd med storvuxen vandringsöring måste ungarna, före utvandringen till sjön, ha nått en viss storlek för att framgångsrikt kunna hävda sig i konkurrens med t ex sik och för att undvika att bli gäddmat. Ofta behöver de vara större än 15 cm, vilket innebär att de behöver vara minst 2-3 år gamla innan de vandrar ut. Det innebär i sin tur att det bara finns plats för ett lågt antal utvandringsmogna individer, om bäcken är liten. På så sätt kan det vara svårt att etablera naturreproducerande bestånd med storvuxen vandringsöring i sjöar med små lekvattendrag, även om sjön är lämplig för öring. I små tjärnar, utan gädda och med begränsad konkurrens från andra arter, kan öringungarna däremot vandra ut vid en liten storlek. Det medför att sådana sjömiljöer kan ha mycket begränsade uppväxtområden för öring i strömvatten och ändå hålla goda bestånd. Självklart spelar också vattendragens produktionskapacitet också en stor roll. Om det rör sig om produktiva vattendrag, t ex sträckor omedelbart nedströms en sjö, blir ju tätheter och tillväxt för öring betydligt högre.

Pengar för fiskevård är en bristvara idag. Tag kontakt med länsstyrelsens fiskeenhet, kommunen, fiskerättsägarna och andra tänkbara intressenter och försök engagera dem i projektet. Är sjön reglerad kan det finnas vattenavgiftsmedel att tillgå. Annars får man försöka skaka fram pengar via dessa myndigheter och organisationer.

Ingemar Näslund